Jag var jätteglad för att jag hade lyckats seeda upp mig till startgrupp ett och mitt mål för loppet var att jag skulle springa under 50 minuter.
Jag blev lite förvirrad i starten för jag trodde att eliten startade först och sen skulle det skicka iväg oss, men så var inte fallet. Jag hade hamnat långt bak i startledet vilket inte var så bra med tanke på allt folk. Det var trångt och svårt att ta sig fram. Banan var relativt lättlöpt, men det var tungt i värmen. Jag trodde att de som var i mitt startled skulle hålla ett bra tempo, men icke. Efter banan så började folk att GÅ!! Då blev jag lite irriterad. De som sprang långsamt skulle hålla till höger, men de gjorde de så klart inte. Vissa ställen gick det bara inte att ta sig förbi för det var så smalt. Jag försökte trycka på när jag hade möjligheten. Kroppen kändes riktigt bra fast pulsen låg närmare 90% under hela rundan. Jag märkte att jag tappade lite mot slutet och försökte att öka. Tyvärr orkade jag inte riktigt och blåsorna på foten gjorde det inte enklare. Jag kom i mål på 50,42 och jag blev så fruktansvärt ledsen. Jag klarade inte mitt mål, men efter att få ha surat lite så började jag tänka på vad jag faktiskt har lyckats med. För fem år sen vägde jag 130 kg och kunde knappt springa och idag får jag starta i det första ledet på ett löplopp. Jag klarar att springa en mil i ett bra tempo och enligt den preliminära resultatlistan hamnade jag på 1111 plats av nästan 30000 tjejer och hur coolt är inte det?!
Detta är mitt andra mil-lopp någonsin och jag har lärt mig massor! Nästa år (självklart ska jag springa igen) ska jag vara ute i god tid och ställa mig långt fram i ledet! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar