Jag har totalt glömt bort att visa min viktresa i bilder så här kommer den!
Det känns bra att de första bilderna bara är bilder och de finns i mitt minne. Att det är mitt gamla jag. Det var fortfarande en glad person, men hade många problem! Konditionen var i botten, kläder passade inte, jag hade svårt att röra mig och det värsta av allt var att jag blev utsatt för mobbning och kränkningar för att jag var tjock.
Detta är de absolut värsta bilderna och en när jag var som tjockast!
Detta var 2009 och jag vägde troligtvis runt 130 kg. Det var denna höst jag började med mina 30 minuters promenader.
Resultatet på 4,5 månad -20kg |
I slutet av resan längtade jag faktiskt hem till träningen och den nyttiga maten. Jag var totalt sockerberoende och fick jag inget socker under en dag blev jag otroligt sur och grinig. Trots allt så är resan det absolut bästa jag har gjort.
Den första bilden här ovan är från mars 2012 då jag lade min favvokjol på vinden, det är samma kjol som finns längre upp. Den andra är från sommaren och det var då jag började blogga och då vägde jag ca 105 kg. Jag hade fortfarande en lång väg att vandra och mycket tid gick åt till att träna. Jag höll mig fortfarande skadefri. Detta år vägde jag äntligen in på tvåsiffrigt!
2013 uppnådde jag mycket med träningen. Jag åkte min första mil på skidor och jag lyckades även springa en mil utan att vila. Detta var två riktigt stora träningsmål för mig. Att klara av att springa en mil är fortfarande en av de största uppnådda träningsmålen. Tidigare kunde jag inte förstå hur folk orkade springa en hel mil. För mig var det bara "eliten" som klarade det. De var nästan som gudar för mig så känslan att själv lyckas vart helt enorm!
2013 slutade på topp! Jag hade gått ner 50 kg och lyckades springa en mil på löpbandet under 50 min. Det sista halvåret på viktresan och starten på mitt nya liv.
Första halvåret 2014 var den absolut jobbigaste biten på hela resan. Jag pressade mig så hårt både psykiskt och fysiskt. Jag hade satt upp ett mål att vara klar innan sommaren. Jag bestämde mig ganska fort att jag ville kapa så mycket som det bara gick och jag ville att det skulle gå fort, därav "projekt februari". Detta var en av de absolut tuffaste sakerna jag har gjort. Att ligga så lågt i kalorier och fortfarande träna stenhårt. Kroppen fick slita hårt, men det var värst med det mentala. Jag mådde så psykiskt dåligt. Jag var riktigt deppig ett tag och undrade flera gånger vad jag egentligen höll på med.
Resultaten jag uppnådde var i alla fall helt otroliga, men det är inget jag skulle vilja göra om eller rekommenderar någon annan att göra. Resten av tiden var jag nästan manisk. Jag tränade, åt och sov om och om igen. Det enda jag hade fokus på var målgången. Jag var inte speciellt glad eller lycklig. Tack och lov hade jag många runt omkring mig som peppade mig och förstod mina beslut.
Dagen D var kommen och jag klev upp på vågen som visade 67,7 kg! Jag blev helt chockad och tårarna bara sprutade. Jag hade lyckats! Detta är första gången som jag lyckats gå ner i vikt och jag höll i det hela vägen! Alla tidiga mornar, alla 1000-tals träningstimmar, allt jag fick göra för att hålla kosten lyckades jag hålla med min vilja och allt stöd från nära och kära!
På tal om den där kjolen. Jag hade sagt till mig själv att när jag väl lade upp den på vinden fick jag inte ta ned den förrän jag var klar med vikten. Jag var nära många gånger när jag var uppe på vinden, att bara titta lite, men jag lät bli. Här är resultatet, både jag och Jonas fick plats i den! Vilket betyder att jag har gått ner en människa i omfång :)
Det är så imponerande det du har gjort.
SvaraRaderaTack :)
Radera