Tid för träning tar man sig, OM man vill. Det finns alltid tid till att träna om man prioriterar. Idag bär det av till Stockholm vilket betyder att morgondagens pass inte kunde bli av. Det jag gjorde var att ställa klockan på 04.50 för att hinna med och träna. Vill man, så finns det inga ursäkter!
På schemat stod det backintervaller på Bolle. Det var knappt så jag fick upp ögonen för att jag var stå trött. Jag smaskade i mig en banan och drack lite BCAA innan det bar iväg. Lyckades även få med mig Jonas för jag vågade inte åka dig själv.
Jag gjorde en halvdålig uppvärmning innan starten för jag såg att klockan hade rusat iväg. Det är en ganska mild lutning i början, men jag fick mjölksyra direkt. Jag testade olika tekniker, men det ville inge ge med sig. Det var bara att bita ihop och köra på. Det blev verkligen en mental träning upp till toppen. Viljan att lyckas var större än att låta smärtan ta över och ge upp. Väl uppe på toppen var det bara att vända om för runda nummer två. Det gick faktiskt lite lättare att ta sig upp andra vändan. Mjölksyran kom lite senare så jag kunde springa lite fortare i början. Jag kände ingenting i vaderna utan det var bara låren som skrek. Jag försökte öka tempot lite, men det var svårt. Det känns verkligen att jag har haft en tuff träningstid eftersom jag får mjölksyra så fort.
Väl uppe på toppen fick jag lov att stanna till och bara njuta av utsikten och solen. Det är verkligen värt att ta sig upp till toppen för att få se detta. Nu kommer två dagar med vila innan jag går in i en lättare period med träningen =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar