Hur är det egentligen att vara tjock?

Visst var det helt och hållet jag själv som satte mig i denna situation eftersom jag åt för mycket och tränade för lite. Hur som haver kan jag säga att det inte alls är roligt att vara tjock. Det är svårt att hitta fina kläder som passar, jag hade svårt att röra på mig, jag snarkade mycket vilket medförde att jag sov sämre, jag fick hoppa över vissa aktiviteter för att jag var för tung, men det värsta är människors syn på en. Alla blickar, allt tissel och tassel och alla glåpord, som dessutom en del faktiskt sa rakt ut.
Jag har märkt en stor skillnad på hur folk bemöter mig nu jämfört med när jag var tjock.
Det var väldigt sällan någon tog kontakt med mig när jag var tjock. Jag har alltid varit en människa som är väldigt öppen och skrattar mycket så på så vis har vissa vågat sig fram, men oftast via kompisar som jag har haft med mig. Nu är det mig de tar kontakt med. Såhär är det såklart inte med alla människor jag har mött, men vissa.

De värsta tycker jag dock ändå är de "fina" glåporden som okända och kända människor har sagt till mig. Bland annat: oj undra om hissen kommer att hålla nu, ska du verkligen äta det där, äh flytta på dig du behöver inte någon mer mat, du är tjock, fet, ful och äcklig. Äcklig är verkligen ett ord som gör ont..
Under min viktresa (och självklart innan) har jag fikat och ätit onyttigt och känt blickarna. Vem ger dem rätten att döma mig? Vet de hur många timmar jag har tränat under veckan, vet de vad jag har gjort? Nej, men ändå dömer de. Nu är det inte längre någon som stirrar eller fäller elaka kommentarer när jag äter ute. BARA för att jag är smalare. Hemskt, men sant.


Visst kommer det fortfarande kommentarer som: "vadå äter du sånt där, du som bantar" eller "ska du verkligen äta det där". Varför skulle jag inte kunna äta det jag vill och när jag vill?! Jag håller stenkoll på maten och träningen så jag kan äta eftersom jag planerar kosten. Återigen ska folk säga åt mig vad jag ska göra eller inte göra, det är mitt val och mitt liv. Att ha blickar på sig där folk studerar valen jag gör är ganska jobbigt. Jag vet inte om vissa känner sig bättre till mods när jag äter onyttigheter eller vad det är. Idag är det fettisdagen och det serveras semlor till höger och vänster. Jag älskar semlor, dock vaniljsemlor annars är det inte så gott. Nu ställs jag inför ett val. Vill jag verkligen ha den där semlan? Tankarna går till helgen som var och till den som kommer. Jag vet att jag åt mycket skräp i helgen och jag vet att vi ska bort kommande helg. Därför avstår jag semlan idag eftersom jag vill nå mitt mål.
Det gäller hela tiden att göra ett val, ett val som tar dig i den riktningen du vill.



Jag är en vanlig människa som har lite svårt att hantera maten ibland, men det är något jag själv måste jobba med. Vill någon hjälpa mig, så fråga istället vad jag vill göra eller vad jag vill äta. Då måste jag tänka själv och sedan göra ett val och det är det som tar mig framåt. Tidigare har jag inte kunnat hanterat vissa situationer för jag har inte varit medveten om de valen jag har gjort, alltså handla först och tänka sen, vilket har gjort att jag självklart faller tillbaka. Därför behöver jag tänka själv för att sedan ta ett eget beslut.
Tidigare har jag varit jätterädd för att komma i mål. Tankarna går direkt till att jag kommer misslyckas och gå upp all vikt igen, för det har jag alltid gjort tidigare. Jag kommer troligtvis få några downperioder och gå upp några kilo innan jag hittar min livsstil med den nya vikten. Nu har jag kunskapen och jag vet vad som krävs. Just nu känner jag att det är skönt att jag har några kilon kvar, för jag har fortfarande en bit kvar med det mentala att jobba med.

Jag är fortfarande rädd, MEN JAG ska inte att misslyckas denna gång. 

När jag kommer till målet ska jag att vara redo för att leva mitt nya liv och det ska vara jag som har kontrollen!

.