Är så glad!!

I ren nervositet drog jag till gymmet efter att jag lämnat av Jonas på sjukan. Det var dags för kondition och jag laddade inför löpbandet och skulle springa en mil. Jag hade fått uppgiften att ligga runt 85% av maxpulsen så sagt och gjort. Jag började varma upp och kände mig riktigt pigg i benen. När jag värmt upp i ca 10 min sprang jag på 10km/h, men pulsen ville inte klättra utan låg under 80%. Jag ökade hastigheten till 12km/h och hade fortfarande en låg puls så jag körde på. Jag visste att jag skulle klara milen på 50 min om jag höll denna hastighet hela vägen. När 5km var gjorda började jag bli lite trött. Jag såg även att jag låg några sekunder efter i tiden så jag visste att jag fick lov att öka hastigheten för att klara tiden. De sista tre kilometrarna var ett rent helvete haha. Jag fick kramp i magen och benen började bli sega. Det var en ren pers att se hur sakta metrarna minskade och bara tanken på att jag skulle få lov att öka farten fick mig att bli ännu tröttare. När jag hade två kilometer kvar ökade jag till 12,5km/h och trampamde på. Jag skulle bara klara tiden!! När det var en kilometer kvar la jag i den sista växeln och ökade hastigheten lite till. När jag äntligen kom i mål fick jag stopp på klockan på 49,34,8!!! Jag klarade det!! Jag var totalt död efter loppet så jag orkade knappt med nedvarvningen! Sen höll jag på att somna på stretchbänken ;-) Summa av kardemumman så kan jag verklien rekommendera att skaffa en pulsklocka!! Den visar din dagsform i form av pulsen och det gör att du kan lägga upp ditt pass! Tack vare den visste jag att jag inte tog ut mig i förväg och jag visste att jag skulle ha krafter kvar till en slutspurt ;-)