Det jobbiga upploppet..

Förlåt om jag tjatar om mitt upplopp nu, men jag känner att jag behöver skriva av mig lite.
Det här är nog den jobbigaste delen på hela viktresan (förutom starten). Jag är så nära mitt mål så att jag nästan kan ta på det, men ändå så långt ifrån.. Av någon anledning är halva mig redan är i mål och den känslan är så fruktansvärt jobbigt. Jag har 3,7 kilo kvar att gå ner innan jag är i mål och det måste denna halva förstå. Att vakna upp med denna känsla betyder att varje dag är en kamp. Varje dag måste jag ha en diskussion med mig själv där jag måste övertala mig själv att fortsätta. Jag skulle aldrig ge upp nu så det är bara att kämpa på. Av någon konstig anledning är jag dessutom konstant hungrig, trött och kroppen skriker efter vila. Jag borde istället vara fokuserad, ge allt på varje träningspass och vara superduktig med maten. Varje kväll när jag ska somna så hoppas jag att morgondagen blir bättre och att känslan försvinner, men det gör den inte. Att hålla motivationen uppe är inte lätt. Det enda jag kan fokusera på är vila och mat. Jag känner att det är extra svårt att tacka nej till onyttigheter och när jag måste kontrollera mitt matintag så jag inte äter för mycket. Kroppen känns extra stel och tung och jag får verkligen kämpa extra hårt. Jag vet att det bara är 7,5 veckor kvar av nästan tre års kämpande så det borde vara lätt, men det är det inte. Just nu tar jag bara en dag i taget och försöker släppa framtiden för dit kommer jag vare sig jag vill eller inte. Det är 7,5 veckor kvar tills mitt nya liv börjar vilket är 53 dagar! JAG SKA KLARA DET HÄR!