Efter att ett pass blev inställt beslutade jag mig för att testa springa lite. Jag ville ha en referens för att se om jag förbättras något till sommaren efter några månader med löpskola. Detta var det första passet efter en lång vila för att låta hälsporren läka ordentligt. Vilken befrielse det var att få springa! Jag väger ca 15 kg mindre än sist jag testade och jag kände verkligen att kroppen var mycket lättare. Jag flög fram, sen efter ca 2 km dog jag. Det värkte i benen så jag saktade ner och lunkade på. Jag la upp lite delmål på vägen att till den lyktstolpen ska jag, klara den backen osv plötsligt var jag framme vid den sista lilla backen innan jag äntligen var hemma. Jag var så glad över att jag orkade springa 5 km under 40 minuter. Nu när jag har en tid att klå är det bara att träna på och se hur tiden förändras :)
Jag fick även en fråga om varför jag inte satte upp ett tidsmål när jag skrev att målet för detta år är att springa en mil. Jag hade först ett tidsmål på att jag skulle klara det under en timma, men så pratade jag med min syster om det. Hon frågade varför ska du ha ett tidsmål? Räcker det inte att ha målet att du ska orka springa en mil? Tänk att du klarar springa en hel mil, det är ju jätte bra, sen klarade du inte tiden och kanske blir besviken när du egentligen har lyckats med något jätte stort.
Då började jag tänka efter och hon har faktiskt rätt. När jag hade sprungit fem km var jag helt slut och då hade jag egentligen bara sprungit halva sträckan så tidsmålet försvann och även en tyngd från mina axlar. Självklart kommer jag ta tid på min första mil och spara den för att sedan bli bättre och bättre sen under 2014 om allt fungerar och hälen håller då kan jag börja springa på tid för jag ska klara sträckan under en timma : )
Bra jobbat! :-)
SvaraRaderaJo det är förståndigt tänkt inför första milen och skönt att hälen är bra :-)